Jag har haft en knöl vid ljumsken under en längre tid som efter
födelsen av Nova blev allt större och slutligen gav sig till känna genom allt
kraftigare magsmärtor och sedan också kräkningar.

Jag sökte hjälp på Nyköpings lasarett.
Den 7:e februari fick jag operationstid och min Jörgen tog ledigt från jobbet för
att ta hand om Nova, jag bokade av alla mina kunder och andra projekt den dagen
och dagarna därpå… för att sedan på dagen D sitta i väntrummet och just
vänta…och en sköterska dyker slutligen upp och säger: – Tyvärr, läkaren är
sjuk!  DU får gå ner och fixa en ny tid.
Det började ju bra…

Efter mycket om och men fick jag en ny operationstid den 27:e februari där jag
åter igen satt uppbokad med kunder dagen lång, och dessutom inte hade någon
möjlighet att ge dessa kunder nya tider inom rimlig tid, liksom på tidigare
operationsdag som uteblev…

Till saken hör nu att Nyköpings kirurgi gjorde en felbedömning, skar upp mig
med ett stort snitt för ett ljumskbråck, som en vecka senare var åter…

Att det var en felbedömning anade jag, men onekligen inte akutpersonalen som
tog emot mig när jag var upp akut en vecka efter operationen, då de sa att ”det
är inte säkert att det är ett tillbakabildande, bara att avvakta”.

Ligger man med magsmärtor och kräks såsom jag gjorde, så är nog inte fallet
sådant…

Några återbesök var aldrig på tal…
Jag säger som såhär, att efter detta skulle jag ALDRIG lägga mig på
operationsbordet i Nyköping igen…

Genom min privata sjukförsäkring fick jag en tid till en
specialist på Sophiahemmet där jag opererades igår… dock för ett
Femoralisbråck och inte något Ljumskbråck samt med titthålsoperation för att
det var det enda sättet att komma åt detta bråck.

Så mitt stora snitt, mitt stora ärr, är dessutom gjort helt i onödan. Sen bryr
jag mig väl inte så mycket om just det, MEN tänker man i dessa banor blir man
ju mörkrädd, eller hur!?

Att jag borde ha ersättning för förlorad inkomst blir rätt så obetydlig i det
stora sammanhanget…